naandiee.blogg.se

Vaknar, smärtan är på nästan 8 på smärtskalan. Hela min kropp säger NEJ men jag säger JA. Jag ska upp , jag ska till skolan, jag ska äta frukost fast det känns jätte äckligt eftersom smärtan tar ifrån mig all aptit. 

 

Behöver plocka fram KÄMPARGLÖDEN sådan här dagar. Hade det varit en okej dag och jag tagit fram kämparglöden hade det synts att jag var på g, att "NU JÄVDRAR" men dagar som är såhär visar sig den största kämparglöden sig inte alls, den bara gör att jag gör det jag ska! Tänk vilken skillnad det kan vara! Skulle någon se mig just nu skulle ingen tro att jag plockat fram mitt "TAME FAN KÄMPA" dom hade sett en lite grinig, långsam, skör tjej som gnäller på att håret inte är tvättat exakt just nu, att knäckemackan är hård att tugga, att byxorna sitter fel osv... 

 

Inom mig så har den här kämparglöden en enorm betydelse för den här dagen, jag hade sovit just nu om jag inte plockat fram den men det gör jag inte nu, jag är vaken, jag har ätit, jag är på väg att göra mig iording så gott som jag orkar.

 

Tänkte ändå att jag ska plocka fram lite lite till styrka inom mig å kanske sprida den till dig också! Tänkte att jag ska hoppas på denna dag, kanske det blir lite sol idag? å då kan du och jag stanna upp å bara blunda mot solen och känna in någonslags energi att ta med oss. Kanske smärtan blir lite bättre om du och jag gör någonting positivt som vi tycker om. Vad tycker du om? Eller jag kanske ska fråga, vad brukar du tycka om att göra som brukar få dig glad? Jag vet att jag brukar bli lugn och glad av att rita, skriva, fotografera och umgås med vänner men jag känner ABSOLUT inte för det sånna här dagar men just därför ska jag när jag slutat skolan gå hem å rita mandalas och tända ett ljus å bara le fast jag vill se arg ut. 

 

Kom igen nu, medsystrar och anhöriga, du! Det blir en okej dag, för det är DU och JAG som BESTÄMMER det.